Blogginlägg D: Ska vi ägna oss åt kampanjjournalistik?

Kampanjjournalistik är en minst sagt kontroversiell journalistisk genre. Ska redaktioner vara neutrala eller inte?

Om vi ska hårdra det så ser jag inte kampanjjournalistik som något positivt eller som något seriösa publikationer bör ägna sig åt. Jag skulle våga påstå att det inte existerar någon objektiv journalistik. Med det inte sagt att journalister inte bör eftersträva objektivitet. Det tycker jag att vi ska göra.

Det finns andra sätt att rapportera om orättvisor än de utmärkande för kampanjjournalistiken . Det hela börjar med nyhetsvärderingen, att skriva om orättvisorna på ett objektivt sätt är ibland tillräckligt. Det är ett ställningstagande i sig att exempelvis uppmärksamma en utvisning. För mig brister trovärdigheten om jag finner en artikel allt för subjektiv.

Självfallet finns det undantag där kampanjjournalistik är bra. Som i fallet Dawit Isaak. Fängslandet av honom har blivit en symbol för pressfriheten. Något som är enormt viktigt för demokratin.

Vad händer med alla dem som inte blir "mediernas kelgis"? För att citera Gary Bergqvist. Kanske känner de sig åsidosatta och oviktiga. Ytterst få av dem som råkat ut för orättvisor och svårigheter kommer att få en medial kampanj likt Dawit Isaak. Men är det något som är sant, så är det att världen är inte rättvis. Sedan finns det också dem som inte nödvändigtvis blivit utsatt för något felaktigt, men ändå blivit omskrivna i medierna. Som Annika Östberg eller Mehdi Ghezali. Visst kan man ifrågasätta de amerikanska strafftiderna eller Guantanamo, men att lyfta fram just dessa personer som offer är inte rätt väg att gå.

***

Ett område som enligt mig bör vara helt befriat från kampanjjournalistik är politiken. Givetvis är den inte det. Men våra svenska tidningar har långt ifrån den journalistik som drivs av brittisk press. I går var det val i Storbritanien. I en Dagens Media-artikel  diskuteras kampanjjournalistik:

"Dagen före valet i november. På Aftonbladets löpsedel syns en blind Moder Svea som vandrar mot ett stup, ackompanjerad av orden 'Rösta med beslutsamhet för att hindra att Sverige går blint mot katastrofen'. 
   Ett inte särskilt troligt scenario, enligt svenska bedömare. I Storbritannien, däremot, hör kampanjjournalistik till vardagen. 
   I onsdags, till exempel, hade både Daily Mail och The Sun, tydliga ställningstaganden på löpsedlarna."

 

Det tydliga ställningstagandet, den politiska öppenheten och subjektiviteten är intressant. Extremt, men intressant. Jämför med en tidning som säger sig vara politiskt oberoende. Finns det en sådan tidning? Aftonbladet säger sig vara neutral, men det finns flera stunder då jag tyckt att Aftonbladets nyhetsartiklar varit onödigt kritiska mot vissa politiker. Då är kanske en viss politisk öppenhet i pressen ändå är att föredra? Istället för att tidningsläsarna blir förda bakom ljuset. De flesta tidningar lutar ändå åt höger eller vänster och har ledarsidor där politiska åsikter vädras. Min slutsats får bli: nej till politisk kampanjjournalistik, men ja till politisk öppenhet.