- Journalism's first obligation is to the truth.
- Its first loyalty is to citizens.
- Its essence is a discipline of verification.
- Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
- It must serve as an independent monitor of power.
- It must provide a forum for public criticism and compromise.
- It must strive to make the significant interesting and relevant.
- It must keep the news comprehensive and proportional.
- Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.
- Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to news.
Alla de tio punkterna kan ses som självklara, inte minst punkten som handlar om att journalistiken bör vara oberoende. Men hur är det i verkligheten? Modetidningen Damernas Värld blev tidigare i år kritiserade för att de lät sig bjudas på en resa till Paris för att bevaka H&M:s senaste designersamarbete. Så här sa chefredaktören Maria Johansson till Dagens Media: – H&M är en aktör vi måste bevaka. När de väljer att ha sina visningar utomlands, har vi inte råd att åka och accepterar således att de betalar.
Man kan fråga sig hur oberoende det är egentligen, när ett företag betalar resa och logi för att en journalist ska skriva om ett event. Och om Damernas Värld skulle såga kollektionen - innebär det slutet på bjudresorna? Risken är att trovärdigheten sätts på spel när journalister får gåvor som kan klassas som mutor. Varje redaktion måste göra ett aktivt val av vad de anser vara godtagbart vad gäller gåvor från företag de bevakar.
Den sista punkten, Citizens, too, have rights and responsibilities when it comes to news, för mina tankar till bloggar och sociala medier. De nya medierna kan ses som en kanal för medborgarna att synas och göra sig hörda. ock tycker jag att det är att hårdra det att tala om skyldigheter, när det gäller medborgarnas nyhetsrapportering. Långt ifrån alla som har en blogg har några journalistiska mål, men möjligheten finns. I diktaturer där alla de traditionella medierna är kontrollerade har de nya medierna blivit ett sätt för folket att nå ut. Den iranska motståndsrörelsen använde mikrobloggen Twitter för att få ut sitt budskap till världen.
De traditionella mediernas utspel över bloggare tycker jag är både otäck och olämplig. Elitistisk. Om något är bloggen ett sätt för den enskilda individen att göra sin röst hörd. Bloggare är inte journalister. Därför kan de inte förmodas ta samma ansvar som journalister. En blogg kan aldrig ersätta god journalistik men den kan komplettera journalistiken. Jag tycker det är bra att "vanliga" människor engagerar sig. Oavsett om det är genom att blogga, twittra eller att kommentera artiklar. Läsarna kan skilja på bloggare och journalister. De kan skilja på ett blogginlägg från en privatperson från en nyhetsartikel. Gammelmedia behöver inte känna sig hotad, det kommer alltid finnas ett behov av oberoende journalistisk kompetens som inte kan ersättas av privatpersoners tyckande. Samtidigt kommer det alltid finnas ett behov av forum för debatt och en plats där privatpersoner får komma till tals. Och där är de sociala medierna oslagbara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar